Okej. Det var längesedan nu som jag gjorde ett spår på den här bloggen. Det har mycket att göra med att jag haft så mycket saker att göra, men också så mycket saker att fundera över. Denna gången är det samma kille, ett annat problem. Senast var problemet att han inte visste om min situation, nu är det en helt annan sak.
Vi satt hemma hos mig, drack en del och hade det ganska skoj. Vi har många gemensamma vänner så det pratas en del. Från ingenstans säger han att han har hört ett rykte om mig. Min första tanke var att det skulle vara så himla dåligt och att vi skulle bråka. Ryktet var att jag inte kunde få barn. Det kan jag inte. Det var inget rykte, det var sanning. Vad har jag för vänner ? Vad är det för skit? Visst är det sant och det är ingenting att egentligen skämmas över, men ska inte jag ha makten att själv berätta om en sådan stor grej om mig själv till en människa? Ska inte jag själv få bestämma vilka som ska veta eller inte?
Som tur var så tog han det bra, men tänk ifall han inte gjort det, tänk ifall han bara skulle sticka?
Jag vet varken in eller ut längre heller. Just nu lever jag i en konstig monogam grej, med lite förpliktelser utan att stämpla någonting. Ingen vet vad vi är, inte ens vi själva. Ena stunden bråkar vi och skriker på varandra, och andra stunden skiter vi i vad den andre gör. Det gör det här ännu värre. En människa som uppenbarligen inte kommer stanna kvar i mitt liv länge nog har fått veta det mest privata jag har om mig själv. Det är ingenting som alla ska kunna gå runt och prata om, även fast de uppenbarligen redan gör det.
Egentligen finns det en enkel fix, att prata om allt. Bara det att jag hatar att prata om saker, och enda gången jag kan göra det är när jag har druckit, vilket inte är bra.
Jag vet att det här är en massa ordbajs, och det finns mycket mer vart det kom ifrån, men jag tror att det här räcker för en gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar