Jag vet egentligen inte om det är någon som överhuvudtaget läser den här bloggen regelbundet, dels för att jag är riktigt dålig på att uppdatera den, men också för att jag egentligen inte gör någon som helst reklam för den. Det spelar ingen roll, för det jag skriver här, är någonting vem som helst kan läsa, som vill lyssna på vad jag har att säga.
Jag har haft lite funderingar över bloggen det senaste, och jag använder mig idag av en pseudonym i nuläget när jag skriver, och det känns på något sätt som att det blivit så för majoriteten av alla som väljer att blogga om någonting annat än mode och smink på ett ungefär. Egentligen undrar jag varför jag också trillat ner i den fallgropen. Jag är öppen med att jag har MRKH för jag har insett att det inte spelar någon roll att du bara berättar det själv för två personer, det sprider sig runt ändå, utan att du själv vet om det så jag har valt att prata öppet om det, med människor jag känner, men varför är det svårare att visa det för människor jag aldrig träffat? Jag vet att det inte bara är jag som inte riktigt vågar, eller vad man nu ska kalla det. Egentligen kanske jag inte borde kalla det för någonting, utan bara inse faktum att jag inte är redo, och kanske aldrig kommer bli.
Hur som helst, så vet jag egentligen inte vad jag ska skriva om, för jag är helt tom. Det kan vara för att mina tankar och funderingar redan har bearbetats för flera år sedan. Men om det är någon där ute som sitter och undrar, berätta för mig vad ni vill veta, så ska jag berätta om det, eller vad det nu blir. Det kanske också är ett sätt för mig att få ett helt nytt tankesätt på hela den här grejen som faktiskt aldrig försvinner.
