tröttsamheten.

Jag har inte skrivit här på ett tag är jag medveten om. Jag gav upp ett tag. Ingen anledning alls egentligen, det bara blev så. jag sitter i alla fall här, på samma plats som vanligt, med samma tankar och känslor som vanligt. Ingenting har förändrats.

Ibland så vill jag bara skrika ut och berätta hur idiotiska alla är som gnäller över småskit. Det är det jag ältar, att jag aldrig kan be dom dra åt helvete med sina fjuttiga problem, som inte ens borde kallas problem. Idag pratade jag med en vän i telefon, och jag fick inte en syl i vädret, jag ringde för att jag behövde prata, men det gick inte. Det var för mycket andra problem i vägen. Det är alltid så. Folk tror att jag är så stark eftersom jag varit med om så mycket, så problem är inte ens problem för mig. Det är så himla fel dock. Det är klart jag också har saker jag behöver prata om. Det finns saker jag behöver gråta ut över. Jag blir bara så trött.