Tredje hjulets verkan.

Just nu så består min umgängeskrets av par. Det är dom enda människorna jag umgås med, par. Sen kommer jag, en ensam tjej som skådar deras förhållanden. Det känns tråkigt på något sätt. Det enda jag får höra om är deras gnabb och tjafs och jag har ingenting att tillföra. Där sitter dom sedan och säger att det är dags för mig att träffa någon. Jag behöver någon tycker dom. Det kanske jag gör, men att behöva träffa en människa och säga till honom att jag inte är som alla andra är ingenting jag känner för. Det är klart jag vill träffa någon, men att behöva blotta sig och berätta om att jag har MRKH är ingenting jag längtar efter. Det var liksom nu jag insåg att jag kommer aldrig kunna känna att jag är en normal tjej, för vilken kille jag än träffar, måste få reda på vad jag har. Jag kommer aldrig kunna stöta bort att jag har MRKH. Aldrig.