tisdag 14 januari 2014

Hur har egentligen MRKH förändrat mig?

Jag antar att mitt syfte här till en början var att visa någon slags förändring, en förändring skapad av en så kallad mutation. Hur har MRKH egentligen förändrat mig? Det är faktiskt inget enkelt svar överhuvudtaget.

Jag var 15 år gammal när jag fick reda på att jag var "speciell" om man får säga så. Innan dess var jag som alla andra, fast ändå var jag inte det, det har jag nog aldrig varit, någonsin. Flickor från 12 år och framåt var då och jag antar ännu mera nu, exalterade över förändringarna som skedde hos en själv. Det var spännande att bli "vuxen" och få mens. Det var vad jag kommer ihåg ett stort samtalsämne i omklädningsrummen. Det var diskussioner om BH storlekar och dylikt. Debatten om BH storlekens betydelse kunde jag i alla fall vara med på. Det där andra, att få mens, det var där jag blev tyst. När de första fick den var jag lugn, det var ändå andra i min situation som var sena. Allting eskalerade och tillslut stod jag där ensam kvar i det "sena" facket. Alla andra var nu "vuxna" enligt dem själva. Jag sa aldrig någonting. Jag smög mig undan och sökte mig till människor som hade annat att prata om än killar och tamponger.

Där blev jag delad. Jag ville inte dra mig undan men jag ville heller inte berätta sanningen om mig själv, att jag var "sen". För att hitta någonting annat att prata om använde jag mig av humor. Jag skapade en personlighet byggd på skämt. Det fick alla att tappa lusten av att diskutera mensen i olika perspektiv. Inte för att mens någonsin varit ett trevligt samtalsämne, så jag antar att de tackar mig nu, att de aldrig lyckades bli mens-experter.

Det jag inser är att jag faktiskt varit annorlunda redan innan jag visste att jag på riktigt inte var som alla andra. Redan när mensen lyste med sin frånvaro började jag bygga upp den personlighet jag nu har. Visst har MRKH förändrat mig, jag ser inte vardagssaker som lika problematiska. Kanske är det bra , att vara annorlunda både in- och utvändigt.

Egentligen, om man tänker efter så är det väl ingen som någonsin skulle kunna säga att man är normal, för vad är egentligen normalitet? Det är en majoritet som har samma mönster, som att normaliteten är större att kvinnan har en livmoder, eller att skostorleken på en kvinna ur ett normalitetsperspektiv ligger mellan 37-40. De kvinnor som har storlek 41, de är väl också normala, eller ska även de kallas för annorlunda?


1 kommentar:

  1. Hello,
    My name is Dennis Boxhoorn and I am a journalist from Holland (Amsterdam). Currently, till this Saturday, I am in Gothenburg to write a stout about MRKH and uterus transplantation. I was hoping that I could interview you, to let our readers in Holland know what this condition means, and what is happening now doctors in Gothenburg seem to Be able to help women like you. Would you coöperate, or maybe think about an interview with me? My email is: dennisboxhoorn@gmail.com or my phonenumber: 0031-611006427

    Thank you in advance,

    Dennis Boxhoorn
    Journalist

    SvaraRadera